Det känns tomt !

Det är inte länge sen jag satt här och skrev om hur jag försökte förbereda mig på att förlora nån av mina äldre släktingar... Kan bara konstatera att det gått sådär...

I morse ringde pappa när vi höll på att göra oss i ordning och när han säger "mamma och jag är i O-hamn"... redan där stannar tillvaron fullständigt... min farmor dog i natt.

Jag var som sagt på väg till jobbet... där jag skulle börja dagen med att sitta med en grupp 8-åringar och prata om.... Känslor ! Den enda tanken jag hade i huvudet på vägen dit var: Det här går inte, jag måste säga att jag inte fixar det idag... men väl på plats tar jag på den där vidriga masken som jag skapade för ett gäng år sen... OK, min farmor är död, men det är lugnt... Jag kör på !

Nu har jag tagit av masken igen och jag kan konstatera: Det är INTE lugnt !!!

Min farfar har förlorat sin älskade fru och livskamrat. Min pappa har förlorat sin mor som tillsammans med farfar ledsagat honom genom uppväxten... Det är många i hennes omgivning som förlorat en väldigt fin vän och medmänniska... och jag har förlorat min farmor ! Jag är ruskigt dålig på det här med döden. Jag har väldigt svårt att hantera känslorna som väller upp. Men nu måste jag och ska jag tillåta mig själv att vara ledsen... för min egen och för många andras skull...

Jag kommer minnas farmor, jag kommer minnas en otroligt snäll och omvårdande människa. En människa som alltid ville bjuda på sig själv och en helt fantastisk köttfärslimpa... :) Hur jag satt och drack Zingo vid fikabordet då farmors hembakade kakor slukades...

De sista åren fick hon leva med ständiga smärtor efter att ha ramlat och slagit sig illa och jag försöker nu känna nån liten glädje i att hon slipper dessa smärtor. Och som den otroligt kloka Grabben sa: Jag kommer få träffa henne igen, bara att det dröjer länge nu...

Sov gott farmor !