Känslomässigt dravel...

Efter en helg med en helt fantastisk lördag tillsammans med kompisar och en söndagskväll då de två små kom hit och förgyllde tillvaron satt jag här och konstaterade att jag har det förbannat bra just nu...

Helt underbara kompisar som står ut med och umgås med en märklig typ som mig, familj som alltid finns där. Ett jobb som ger mig massor varje dag och även lite småluriga känslor som kommer krypande...

:)


Så igår så kommer ett telefonsamtal: "Hej, det är jag. Jag har tyvärr tråkiga nyheter... "
Paaaaaaaniiiiiiik !

Jag är naiv, jag vet... jag är fullt medveten om att vi bara har våra medmänniskor till låns men jag har trots det väldigt svårt att hantera när man blir påmind om att livet tar slut såsmåningom. Jag försöker preparera mig själv så jag ska kunna klara av när det är dags för mina mor & farföräldrar att gå vidare... men att deras barn ska drabbas av hårda smällar.... Nope, där är jag inte !!! (Tur att det är segt virke i den generationen :P ) För några år sen var det min fars hjärta som jävlades och nu är det min mammas bror som har fått en smäll...
Med allt gott i honom och med alla goda människor han har i familjen tror jag stenhårt att det ska fixa sig till det bästa... men jag är inte stabil just nu... shit så utanpå känslorna ligger... :S


Nu har jag skrivit av mig lite... har inte varit meningen att trampa på några tår eller tycka åt nån annan så ta det för vad det är... känslomässigt dravel !


Ha´de gott !