Alanya ligger vid fötterna av ganska imponerande bergsmassiv och ut i havet skjuter en klippa... På den klippan tyckte en snubbe vid namn Atatürk att det var tufft att bygga sig en liten borg. Nuförtiden är det mest ruiner kvar av borgen men när vi fick höra att tisdagen skulle bjuda tråkigt väder bestämde vi oss för en liten utflykt till borgen.
En liten promenad inleddes efter frukost och vi knallade en dryg timme.... uppåt, uppåt & lite uppåt... Vi överlevde och råkade inte ut för så många "hjälpsamma" som ville lura iväg oss på småvägar för att tjäna pengar... Maffig utsikt och en genomkörare för benen blev det iallafall... väl uppe så tyckte vi att vi skulle stödja det lokala näringslivet så vi satte oss och klämde en pilsner på ett utefik... När vi satt där kom det in lite regn och åskan började gå över bergen på andra sidan stan.
Jag kan lugnt konstatera att det dåliga vädret kändes som det perfekta vädret just då. Enormt häftigt att sitta och beskåda hur blixtarna letade sig ner bland bergssluttningarna (och hur det lyste snyggt när de prickade elledningarna).
Sen knallade vi omkring bland murar och tyskar och tittade på utsikten (nedsikten). Ni som känner mig vet att min förtjusning över höjder är ganska måttlig och det är svårt att beskriva i ord hur långt fallet skulle vara om man tog ett kliv ut... Hoppas att bilderna kan ge en liten fingervisning...
På bilden till vänster ser ni den lilla leksaksmuren högst uppe på klippan, på bilden till höger kan ni se muren i förhållande till en lagom tjock man i ssina bästa år... Nu kan ni föreställa er hur jag lutade mig ut och kollade ner från muren mot vattnet... Kan säga att två dygn efteråt så fick jag uppleva fritt fall varje gång jag slöt ögonen... ja, jag vet att balanssinnet kanske inte var i högform men...
Just det, sen skulle man ner oxå. Det kändes inte som nån större strapats att gå nerför så vi bestämde oss för att utnyttja en gul taxibil... faktum är att jag & R bara nåt dygn tidigare diskuterat hur häftigt det vore att åka med i en rallybil framförd av en förare i världsklass... hmmm, det känns inte så spännande längre efter den taxiresan...
Det fick plats två fordon i bredd på vägen, jodå, men det var inte mer än så... och taxichauffören tog fasta på uttrycket "tid är pengar" och tryckte gaspedalen i botten från första sekund. Vägen går nerför i skaplig lutning och svänger tvärt. Var det så att man närmade sig en hårnålskurva och kom ikapp en turistbuss samtidigt, inga problem ! Bara att köra om bussen på insidan i hårnålen....
Aja, vi överlevde det med och dricksade bort hela vår eminenta prutning...
Nu får ni ha´de gött, för nu ska jag ta nåt gött !
